Vilken match...
Även om det var stor sorg efter matchen så känner jag glädje när jag ser på det nu. Tänk vilket lag vi hade i Sverige då...
Ny serie...
Nu jäklar, nu är det dags för att börja kolla på en ny serie. Jag är taggad som få. Jag tror att jag sätter siktet på The Wire som många människor har rekommenderat starkt. Det känns som att det kan passa att sitta 24/7 den här helgen med en grym serie. Jag har längtat lite efter det faktiskt.
Jag fick igår en liten kalldusch om hur tufft det kommer att ta sig fram i mitt förhoppningsvis framtida yrke. Jag klipper bara in det rakt av här...
Först mitt mail...
Hej hej, mitt namn är Jens Lindqvist, 22 år gammal, och jag läser journalistik- och medieproduktionsprogrammet på Linnéuniversitetet i Kalmar. Jag har försökt nått dig på numret som man hänvisas till på arbetsförmedlingens sida men jag kom bara fram till en telefonsvarare. Jag vill hellre ta det direkt med dig på telefon. Jag tänkte bara fråga vad det är för uppgifter som ni vill veta i ansökningarna för sommarvikariaten. Jag vill gärna få det rätt ifrån början så det inte blir några missförstånd.
Tack på förhand
//
Jens Lindqvist
Och sedan svaret...
Hej Jens
Ursäkta sent svar men jag har varit sportlovsledig.
Skriv några rader om dig själv, klistra in cv direkt i mejltexten, bilagor ökar risken att mejl hamnar i vårt spamfilter. Arbetsprover ber vi sökande komplettera ansökan med vid behov.
Jag passar på att förvarna dig om att det är väldigt många sökande och vikarierna vi anställer har i princip undantagslöst, utöver en journalistexamen, flera års arbetslivserfarenhet från en större nyhetsredaktion.
Mvh
Martin
Nog för att jag var mycket medveten om att jag med absolut största sannolikhet inte skulle ha en chans på ett sommarvikariat på Svenska Dagbladet känns det ändå lite surt. Det kommer fan inte bli lätt det här, men jag ska fixa det. Så enkelt är det! Det är det här jag vill göra!
Jag har, igenom hela mitt liv, alltid haft ett ganska bra självförtroende till just mina karriärsmöjligheter. Det är inte det att jag tycker att jag är så mycket bättre än alla andra. Det är bara det att jag är fullständigt övertygad om att vill man någonting tillräckligt mycket kan man i princip göra vad som helst. Kanske är jag naiv, kanske lever jag i en drömvärld, men jag vill för hela mitt liv aldrig att den inställningen ska ändras. I en så pass tuff bransch som jag ger mig in i måste man våga tro på sig själv. Annars kommer det aldrig att gå vägen.
Det där kan nog ha varit ett pepp-talk till mig själv tror jag...
Hur som helst har jag fortfarande en förhoppning om att få ett sommarvikariat på sportredaktionen för Gefle Dagblad och Arbetarbladet. Jag hoppas verkligen det, då kanske man kan få en lite skjuts i karriären. Får besked om det i början på nästa månad. Dock vore det inte katastrof om jag inte fick det, även om jag vill det oerhört mycket. Det är troligen några grabbar här i Kalmar som ska dra till Norge och tjäna ihop lite pengar i sommar. Det vore inte helt fel det heller. Men men, det får framtiden utvisa...
Nu blir det The Wire...och självklart en bra låt.
Kom plötsligt att tänka på kraftfulla låtar, och vem om inte Tommy Körberg är grym på det??!
Något nationalistisk men vafan...
Owl City - Vanilla Twilight...rätt i tiden
Jag satte klockan på 8 imorse. Upp och ha panik över rättegångsreferatet, helt i onödan. Klarar jag godkänt på den uppgiften är jag en lycklig man, men det bör jag inte göra. Jag får hoppas på att det blir några fel som jag bara behöver justera.
Ojojoj, vad Polenkryssningen har slitigt på mig. Jag mår fortfarande piss idag men ändå tänker jag att det var sjukt värt det. Jag har haft det så jävla kul verkligen. Jag får tacka alla grymma människor för det. Det finns dock ett problem med såna här resor...vad har jag att längta till nu? Jag skrattar lite åt mig själv när jag tänker på den här känslan och känner igen den så väl från tidigare. Allt känns piss, ingen framtidstro, ingenting. Men rationell varelse (passande ordval verkligen) som jag trots allt är vet jag att det här kommer släppa snabbt. Troligen är allt mycket bättre redan imorgon. Så nu vill jag bara gömma mig under mitt täcke och tycka synd om mig själv (vilket det verkligen inte är men jag vill få göra det idag). Jag vet att det är väldigt tragiskt men vi har alla såna dagar ibland.
Oj, så jag har fastnat för Owl City nu...jättesentimentalt verkligen, men jag gillar det. Lugnt och skönt.
Vette fan vad det var för jävla video det här egentligen. Men det är inte den som är intressant.
Jag såg precis filmen Precious också...den var inte alls så bra som man hört att den ska vara tycker jag. Jag trodde den skulle beröra mer än vad den gjorde faktiskt. Även om det var en jävligt tung film men en hel del jävligt vidriga scener. Nej, nu ska jag ta och se någon mer film tänkte jag.
"Fluctuat nec mergitur"
From time to time...
