djensi

P3:s dokumentärer. Behöver jag skriva mer? Det är journalistik på hög nivå det. Fyfan vad bra många av dom är. Nu ska jag inte skriva alla för det är inte sant, men jag har nog dragit igenom en 80-90 stycken av dom och då är det bara 8-9 stycken som inte är så intressanta kanske. Tsunamikatastrofen 2004 i Thailand. Det är så fruktansvärt alltså. Så många döda. Vilket får mig lite att tänka på hur jäkla västerländska vi är i det här landet också. Haiti, det dog över 200 000 människor där. Det var inte medierna här i Sverige lika intresserade av. Men men, tillbaka till tsunamin.

Det är trots allt något som känns extra mycket i magen över hela den situationen eftersom många vet om någon som var där i Sydostasien (naturligtvis anledningen till varför Haiti inte slog igenom lika mycket i Sverige). Jag kommer faktiskt aldrig glömma dom dagarna. Det var bland det vidrigaste jag har varit med om i mitt liv. Mamma och Hasse som var i Thailand hörde inte av sig på någon dag (kommer faktiskt inte ihåg exakt hur länge det var). Kommer dock väl ihåg hur jag åkte med brorsan när han körde upp nån gammal tant till Sundsvall när han körde taxi ett tag. Alla i släkten höll kontakt med varandra och försökte få tag på Mamma och Hasse. Det var vidrigt. Vi visste inte om dom var på Khao Lak, det ställe som var värst bland svenskställena i Thailand, eller var dom var. Vi visste bara att dom någonstans i dagarna där skulle vara på Khao Lak. Hur som helst, tackar högre makter för det, så ringde kära mor mig 06:00 på morgonen sen. Jag har aldrig varit så glad att höra hennes röst. Dom hade bara nån dag innan rest till andra sidan av Thailand, som inte alls blev berörda av tsunamin. Dom hade dessutom inte haft nån som helst kontakt med omvärlden så dom visste inte om detta förrän Hasse hade slagit på sin telefon och sett alla missade samtal och panikslagna sms.

Min kusin Niklas och hans dåvarande flickvän däremot, dom var på Khao Lak. Dom hade enorm tur i oturen. Dom skulle resa vidare i Thailand samma dag som flodvågen slog till. Därför gick dom upp tidigare, från sin strandbungalow, för att äta frukost längre bort från stranden. När dom såg att djuren började springa uppåt mot bergen förstod dom att det var något som var fel så dom följde efter helt enkelt. Dom sov uppe bland bergen i ett par dagar efter dom fått klart för sig allt som hade hänt. Men, dom har nog sett saker som man inte önskar sin värsta fiende.

Sedan var det också en lärare på min gymnasieskola Vasaskolan som var i Thailand. Hon dog. Stämningen i skolan var fruktansvärt låg efter jullovet. Jag kommer ihåg hur det var hela familjer som var försvunna. Och hur det var vissa i ens närhet som var med på bilder i pressen där dom sprang från vågen. Usch, hemska minnen som man ändå inte riktigt kan släppa. Ändå lockas jag av att lyssna på en sån dokumentär. P3:s dokumentärer lockar!