Owl City - Vanilla Twilight...rätt i tiden

Jag satte klockan på 8 imorse. Upp och ha panik över rättegångsreferatet, helt i onödan. Klarar jag godkänt på den uppgiften är jag en lycklig man, men det bör jag inte göra. Jag får hoppas på att det blir några fel som jag bara behöver justera. 

Ojojoj, vad Polenkryssningen har slitigt på mig. Jag mår fortfarande piss idag men ändå tänker jag att det var sjukt värt det. Jag har haft det så jävla kul verkligen. Jag får tacka alla grymma människor för det. Det finns dock ett problem med såna här resor...vad har jag att längta till nu? Jag skrattar lite åt mig själv när jag tänker på den här känslan och känner igen den så väl från tidigare. Allt känns piss, ingen framtidstro, ingenting. Men rationell varelse (passande ordval verkligen) som jag trots allt är vet jag att det här kommer släppa snabbt. Troligen är allt mycket bättre redan imorgon. Så nu vill jag bara gömma mig under mitt täcke och tycka synd om mig själv (vilket det verkligen inte är men jag vill få göra det idag). Jag vet att det är väldigt tragiskt men vi har alla såna dagar ibland. 

Oj, så jag har fastnat för Owl City nu...jättesentimentalt verkligen, men jag gillar det. Lugnt och skönt.







Vette fan vad det var för jävla video det här egentligen. Men det är inte den som är intressant.



Jag såg precis filmen Precious också...den var inte alls så bra som man hört att den ska vara tycker jag. Jag trodde den skulle beröra mer än vad den gjorde faktiskt. Även om det var en jävligt tung film men en hel del jävligt vidriga scener. Nej, nu ska jag ta och se någon mer film tänkte jag.

"Fluctuat nec mergitur"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0